Över hela Latinamerika så för högern och den ekonomiska eliten ett krig mot kontinentens fattiga. Ett krig där man gång på gång tvingar den stora arbetande massan betala för de rikas lyx genom korruption, privatiseringar och ständigt ökande vardagsutgifter. I de länder där politikerna inte kan bli köpta så tvekar de inte att använda sig av rasism och våld för att få sin väg. Det är dags att vi höjer rösten och visar att vi står på de latinamerikanska folkens sida i kampen för demokrati och jämlikhet.

I Chile har det länge kokat under ytan och det är inte konstigt. Chile är det mest ojämlika landet i hela OECD-området och samhället styrs fortfarande av en grundlag från Pinochetdiktaturen. Ett efter ett har olika välfärdsområden privatiserats och överfört makt och resurser från folket till den ekonomiska eliten. Samma elit som stödde Pinochets fascistiska statskupp 1973. Den politiska diktaturen må ha fallit men den ekonomiska lever vidare.

När Chiles ungdomar nu protesterar mot höjda priser i kollektivtrafiken, pensionärer mot sänkta pensioner och arbetare mot höjda elpriser så möts de av ofattbart övervåld från landets polis och militär, inklusive tortyr och dödligt våld. Det finns exempelvis uppgifter som tyder på att den chilenska polisen medvetet skjuter demonstranter i ögonen, något som lämnat många blinda för livet. Ett stort antal demonstranter sitter nu fängslade av politiska skäl. Våldet och den politiska repressionen för tillbaka tankarna till hur det var i Chile under diktaturens dagar.

Men den stora tragedin är den som skett i Bolivia. Där har den politiska högern genomfört en väpnad statskupp ihop med militär och delar av den ekonomiska eliten. Statskuppen har motiverats inom landet med ren rasism gentemot ursprungsbefolkningen. En reaktion från den vita överklassen mot att socialistpartiet MAS gett ursprungsbefolkningen det erkännande och den makt som den förtjänar.

Utöver ursprungsbefolkningen så riktas våldet även mot folkvalda politiker från socialistpartiet MAS och allierade ledare för arbetar- och bonderörelsen. Det är dessa rörelser som har tryckt på för att förverkliga det senaste decenniets sociala framsteg i Bolivia. Sociala framsteg som har haft sin grund i en socialistisk politik som gynnar massorna framför den ekonomiska eliten.

I dagsläget gör högern och Bolivias eliter allt för att hindra demokratins återkomst. Kuppregeringen har ställt in valet tre gånger och stiftar lagar i direkt trots mot grundlagen för att kunna fängsla och hindra politiskt deltagande från de som vill återställa demokratin. Såväl media som privatpersoner censureras och hindras från att meddela vad som sker i Bolivia. Landets militär och polis samarbetar med högerextrema miliser för att mörda, kidnappa och tortera medlemmar och ledare av tidigare nämnda sociala rörelser.

Trots förtrycket så organiserar sig de sociala rörelserna i Bolivia och Chile i en öppen kamp för demokrati och jämlikhet. Med generalstrejker, massdemonstrationer och organiserade vägblockader så har de sociala rörelserna visat att det att göra motstånd och att inget land kommer fungera i längden utan vanligt folks samarbete, arbete och slit. Oavsett vad eliterna, högern och militärerna vill få oss att tro.

Över hela Latinamerika så pågår den sociala kampen på samma sätt. I Brasilien så kämpar folket mot Bolsonaros nyfascism, urfolken för regnskogen och de jordlösa för mark. I Uruguay så kämpar de för fackliga rättigheter. I Ecuador så reser sig folket mot åtstramningspolitiken. Listan kan göras lång.

Sverige har på många sätt en stolt historia av solidaritet med Latinamerika. Men regeringen och många av våra folkvalda politiker valt att förminska det som händer och ibland även ställt sig på förtryckarnas sida. Därför är det dags att vi andra höjer rösten och ger vårt helhjärtade stöd till våra bröder och systrar och deras kamp för demokrati och jämlikhet.

Robert Armblad, ordförande Vänsterpartiet Växjö

Nicole Fuentes Olivares

Victoria Gonzalez