Hur längre har det inte diskuterats att tänderna tillhör kroppen? Vänsterpartiet anser att det är dags att på allvar göra något åt problemen med att många faktiskt inte ha råd med tandvård. Därför föreslår vi en reform där samtliga kostnader för tandvård över

2 000 kr fullt ut subventioneras.

Detta gäller de kostnader den enskilde har under en tolvmånadersperiod. Förslaget innebär att nuvarande system, där staten subventionera 50 % på kostnader mellan

3 000 och 15 000 kronor och 85 % från 15 000 kronor och uppåt avskaffas. Tandvårdsbidraget påverkas inte av förslaget.

De ekonomiska klyftorna präglar Sverige. Hundratusentals svenskar går inte till tandläkaren fast de behöver det. För den som ändå inte har råd med behandlingen blir det inte meningsfullt att överhuvudtaget undersöka tänderna. Enligt PRO har 13 % av pensionärerna avstått från tandläkarbesök under det senaste året trots att de haft problem med tänderna. Bland pensionärer med de lägsta inkomsterna var det nästan en fjärdedel som inte gick till tandläkaren. Men problemet finns bland personer i alla åldrar. Sedan tandvårdsmarknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller helt avstår från tandläkarbesök.

Vänsterpartiets utgångspunkt är att alla ska ha råd med friska tänder. Precis som att en kan gå till sjukvården oavsett om en är rik eller fattig så ska en kunna gå till tandläkaren. Det ska inte synas i munnen om en har hög eller låg inkomst. Det är dags för nästa stora sociala reform – ett högkostnadsskydd i tandvården.

Med detta förslag tas stora steg mot Vänsterpartiets mål om att tänderna på riktigt ska anses som en del av kroppen och därför omfattas av högkostnadsskydd. Vårt svar på ett Sverige där toppen drar ifrån, och där många lämnas efter, är en politik för ekonomisk jämlikhet. Stora klyftor är dåligt för ett lands utveckling. Och tvärt om. Jämlika samhällen presterar bättre. Folk mår bättre. Vi vill att Sverige återigen ska bli världens mest jämlika samhälle, ett samhälle där tänder och god munhälsa inte längre är en klassfråga.

Eva-Britt Svensson

Vänsterpartiet

Häromdagen meddelades från Växjö kommun att nu är vi med och bildar ett europeiskt nätverk som ska främja ekologisk matproduktion, ekologiskt jordbruk och konsumtion av ekologisk mat. Paris, Wien, Nurnberg är några av de sju städer/kommuner som deltar plus organisationen Citta del bio i Italien. Nätverkets huvudkontor ska ligga i Bryssel.

I pressmeddelandet står som bakgrund till Växjö kommuns medlemskap i nätverket att här har politiken satt upp högt ställda mål: 80 % av livsmedel som används i måltidsorganisationen till skolor och äldreomsorgen ska vara ekologisk 2020. Så långt är allt väl. Det är ett tydligt mål.

Men hur ser verkligheten ut? Jo, under den nya måltidsorganisationens tid har andelen ekologisk minskat, från 40 % till 38 % 2016. Även för 2017 har andelen ekologiskt minskat, men slutsiffran saknas ännu. Anledningen har varit att de styrande velat spara pengar. Så gapet mellan mål och verklighet har alltså ökat de senaste åren!

Nu är frågan: Kommer den styrande majoriteten M+C+L+KD+MP att sträva mot målet 80 %? Kommer måltidsorganisationen att få resurser som gör det möjligt? Vad säger du Magnus P Wåhlin (MP), som undertecknat pressmeddelandet? Min oro gäller den revidering av vår så gott som enhälligt antagna måltidspolicy, som är på gång. När policyn skrivs om – kommer målet för ekologiskt att skruvas ner? Eller är det fortfarande en seriös ambition att uppnå minst 80 % 2020 och sätta resurserna efter målet? Kan tilläggas att Vänsterpartiet ser det som ett bra och realistiskt mål.

Carin Högstedt, (V)

180203

Allt sedan Göteborgs containerhamn privatiserades så har det varit återkommande konflikter mellan arbetare och arbetsgivare. Detta har lyfts fram som ett nationellt problem och därför har det kommit krav från högerpartier och privatföretagens lobbyorganisation Svenskt Näringsliv att strejkrätten bör luckras upp. Att Svenskt Näringsliv är ute efter att förminska arbetares rättigheter och makt på arbetsmarknaden är inget nytt men att de skulle ha en allierad i arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har kommit som en chock för såväl oss i Vänsterpartiet som för många fackliga företrädare. Johansson (S) har nämligen sagt att hon är beredd att göra inskränkningar i strejkrätten för att gå det anti-fackliga företaget APM Terminals till mötes.

APM Terminals har sedan privatiseringen jobbat aktivt för att få ner den fackliga aktiviteten i hamnen. APM har gått så hårt åt mot de fackliga representanterna från tjänstemannafacket Unionen så att det blev omöjligt att sköta det dagliga arbetet. Unionen blev till slut tvungna att lägga ner sin fackklubb. På ett liknande sätt har APM betett sig mot Hamnarbetarförbundet genom att systematiskt attackera såväl skyddsombud som fackliga representanter och förbundets ordförande på grund av deras fackliga engagemang. APM har använt sig av svepskäl för att avskeda de arbetare och skyddsombud som kräver grundläggande rättigheter. De har även använt sin makt som arbetsgivare och omfördelat arbetet för att ersätta ”jobbiga” tillsvidareanställda med oorganiserade visstidsanställda. Det är på grund av sådana arbetsgivare som APM att det är tur att vi har strejkrätten.

Vad är det då som högerpartier, Svenskt Näringsliv och Ylva Johansson (S) föreslår? De vill se ett system där det ska vara förbjudet att genomföra stridsåtgärder så länge som arbetsgivaren har ett kollektivavtal på plats. I exemplet med Göteborgs hamn är det en överväldigande majoritet av arbetarna som tillhör Hamnarbetarförbundet men som med förslaget skulle förlora sin rätt till stridsåtgärder för att APM har ett kollektivavtal på plats med ett annat förbund. Trots att det andra förbundet i praktiken bara organiserar en mycket liten del av hamnens arbetare. Detta skapar en situation där det är fritt fram för arbetsgivaren att välja ut det kollektivavtal som ger mest makt och vinst istället för ett avtal som är kopplat till den reella fackliga verksamheten på arbetsplatsen.

Vi uppmanar därför regeringen och regeringspartiernas lokala representanter att ta tillbaka och ta avstånd från förslaget att luckra upp strejkrätten.

Vi i Vänsterpartiet Växjö vill se förbättrade arbetsvillkor, säkrare anställningar och demokratiska organisationsstrukturer som ger de anställda mer makt över sitt arbete och arbetsplatsen. Vi står därför upp för kämpande fackföreningar och rätten att kräva sin rätt ihop med andra där man jobbar.

Robert Armblad (V)
Eva-Britt Svensson (V)
Johnny Werlöv (V)

I en debattartikel 25/10 hävdar liberala ungdomsförbundet att de enbart drivs av omtanke och har enbart godhjärtade avsikter med att de vill sänka lönerna för medborgarna. Tillåt mig tvivla starkt på detta! Samtidigt torgför liberaler återkommande mantrat att ”det ska löna sig gå från bidrag till arbete”. Som om någon över huvud taget ifrågasatt detta! Förmodligen måste man vara liberal för att förstå den logiska kullerbyttan i att sänkta löner skulle leda till minskat beroende av kompletterande ekonomiskt bistånd, hyresbidrag eller nödvändigheten av att skaffa sig två jobb.
Alla allianspartier har öppet applåderat lärarlönelyftet och systemet med 1:e lärare. Ett av argumenten var att de 3-5000 kr/månad i lönehöjningar som vissa lärare fått, skulle medföra att dessa utgjorde ”loket” som successivt skulle dra övriga i lärarkollektivet snabbare mot bättre löneutveckling. Tanken är god och så fungerar ju den marknadsmässiga lönesättningen. Men om man då omvänt sänker lönerna för vissa? Enligt de marknadsliberala lagar som råder, kommer dessa lägre löner givetvis då omvänt att utgöra ett ”sänke” för övriga löntagare. Löneökningstakten hålls därmed generellt nere och där hittar vi det egentliga motivet till alliansens krav på lägre löner. Det handlar naturligtvis inte om omtanke eller gott hjärta när borgerliga företrädare med jämna mellanrum torgför lönesänkningar. Sänkta löner leder ofelbart till ökade klyftor i samhället, ökad ojämlikhet, ett än mer itudraget samhälle och i värsta fall öppnar det upp för än mörkare krafter som kan profitera på de ökade samhällsklyftorna. Bevare oss för lönesänkningar i liberal anda!
Håkan Frizén (V)