I den bästa av kommuner hade diskussionen om ett eventuellt nytt kommunhus fått ta tid. En parlamentarisk kommitté (alla partier) hade tillsatts, som fått ta ställning till underlag om nuvarande kommunhusets status, framtida användningsmöjligheter kontra behov av något nytt, placering, storlek, kostnader. – Hur påverkar den ständigt påhejade digitaliseringen besöksfrekvensen till den kommunala administrationen? – Är det möjligt att fördela delar av administration till olika delar av staden eller utanför? Med tanke på den digitala framtiden är tanken inte alls främmande, inte för oss och medborgare har varit inne på det också. -Vad säger ca 600 medarbetare i nuvarande kommunhus om sin arbetsmiljö? – Och vad säger övriga som arbetar i kommunen (ca 6000), men nästan aldrig har någon anledning att besöka kommunhuset, om sin arbetsmiljö i skolor och äldreboenden? – Kan säkerheten tryggas i det nya kontorshuset som samlokaliserar med en väntsal och resecentrum? – Hur är tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar och bilburna som saknar både cykel- och kollektivtrafikmöjligheter? – När i tiden är rätt att börja bygga nytt, dvs hur länge håller nuvarande kommunhus? Vilka funktioner är viktiga att finnas fysiskt för medborgarna i ett framtidsperspektiv? Vad får det kosta? – Vad säger medborgarna om de idéer och förslag som kommer upp under en sådan förberedande diskussion? Växjö kommuns medborgare är aktiva och engagerade i sin miljö och framtid, det vet vi. – Ja, tänk om det inte hade startat som ett inlägg i en valrörelse 2014 från den styrande majoriteten, som ville göra bostäder av det nuvarande kommunhuset! Betydligt enklare hade ju varit att bygga bostäder ovanpå stationen, enligt (V)s förslag. (V) har otaliga gånger hävdat att bostäderna på Stationsområdet kan ha lägre P-norm och vända sig till den stora grupp människor som är billösa. De bor ju på stationen! De som besöker kommunhuset är en annan kategori. De kommer bl a från delar av kommunen som inte har mer än ett par bussar i veckan. Det är trångt på den tänkta placeringen, mycket trångt.

Om en förberedande och djupare diskussion hade förekommit, så kanske det inte blivit någon partipolitisk enighet i alla fall. Då hade olika alternativ kunnat utgöra ämne för en folkomröstning i det nyss överståndna valet. Vi kanske hade sluppit viss hybris (världens finaste parlamentsbyggnad uttryckte ett kommunalråd i fullmäktige – fast något parlament aldrig varit påtänkt att husera i nybygget!) och entusiastiska lovord över det vinnande arkitektförslaget, vilket förslag sedan sagts inte gå att genomföra i verkligheten!?!?

Den nu i media pågående infekterade debatten om kommunhuset och bl a fasadens utseende visar med all önskvärd tydlighet att det är en fråga som berör medborgarna. Folk bryr sig om sin stad, sin kommun och vill kunna vara stolta. Tyvärr gick den här processen snett från början.  Bara kostnaden (712 milj kr) hade förtjänat att det blivit en valfråga i någon form.

Dessutom dök en ny stor husfråga upp från ingenstans inför denna valrörelse; placeringen av ny/renoverad simhall. Helt plötsligt var den efterlängtade nya simhallen placerad på ett industriområde i Växjö stads periferi! Växjöbor reagerade starkt och nu utreds äntligen att behålla nuvarande placering vid Växjösjön, centralt och bra för alla kategorier besökare. Därtill med möjlighet att komplettera med kallbadhus i framtiden. – För dyrt vid Växjösjön, sas det. Men kalkyler saknades, det fanns bara ”indikationer” på kostnader.

Vi tror det är bra om Växjö kommun i framtiden lägger sig vinn om att riktigt stora projekt involverar både förtroendevalda och kommuninvånare från start. Det kan förhindra mycken folklig ilska och leda till utveckling med sans och måtta.

Carin Högstedt, (V)

Mikael Karlsson, (V)

Det är något hejdlöst över Adell Kinds (L) inlägg på Opinion, nu senast om förskolans betydelse, innan dess om landsbygdspolitiken som ”alltför ofta håller sig inom 50-skyltarna”. Om vi börjar med förskolan. Adell Kinds beskrivning av förskolans uppgifter, behovet av professionell och välutbildad personal och målet trygga, kreativa, nyfikna barn med lust att lära – jomenvisst. Självklart.  Kraven som ställs upp är till del intressanta. Speciellt fäster jag mig vid att förskollärare som jobbat 10 år ska få möjlighet till fortbildning med 80 % av lönen. Men så kommer krav på att barnen ska få möjlighet att delta i matlagningen och fler förskolor ska ha egna kök. Ni i (L) har suttit med i en majoritet i 12 år tillsammans med M, C, KD och senast även MP. Den perioden har ni genomfört en måltidsorganisation, som inneburit nerläggning av matlagningen i ca 20 förskolekök och en centralisering av guds nåde. Jag måste fråga: Har ni ändrat er om köksnerläggningen? Eller är ni totalt överkörda av de övriga partierna i nuvarande majoritet? Ni har ju inte sagt halv sju om en annan inställning till köksnerläggningen. Eller är det rentav en politisk invit åt vänster?

I landsbygdsinsändaren (21/7) beskrivs en kommun som lämnat stor del av livet utanför 50-skyltarna bakom sig. Fullt så illa är det inte enligt min mening. En del krav i insändaren har (V) dessutom fått igenom – som t ex bostadsbyggande, tomter, mark utanför Växjö stad. Närproducerade livsmedel ska kommunen köpa ”så mycket som möjligt”, anser (L). Återigen, ni har suttit med och styrt och de senaste åren har andelen närproducerat legat stilla på en nivå långt under era egna mål! (L) tycker ”kommunen ska handla så mycket som möjligt av lokala lanthandlare och bensinmackar”. Betyder det mer än i dagsläget enligt ”skafferiavtalet”? Ska upphandlingsenheten ha nya direktiv? En stilla undran. Vilken konstellation ser ni ska genomföra er politik? Den gamla har ju uppenbarligen inte varit till er fördel.

Carin Högstedt, (V)

180730

Hur längre har det inte diskuterats att tänderna tillhör kroppen? Vänsterpartiet anser att det är dags att på allvar göra något åt problemen med att många faktiskt inte ha råd med tandvård. Därför föreslår vi en reform där samtliga kostnader för tandvård över

2 000 kr fullt ut subventioneras.

Detta gäller de kostnader den enskilde har under en tolvmånadersperiod. Förslaget innebär att nuvarande system, där staten subventionera 50 % på kostnader mellan

3 000 och 15 000 kronor och 85 % från 15 000 kronor och uppåt avskaffas. Tandvårdsbidraget påverkas inte av förslaget.

De ekonomiska klyftorna präglar Sverige. Hundratusentals svenskar går inte till tandläkaren fast de behöver det. För den som ändå inte har råd med behandlingen blir det inte meningsfullt att överhuvudtaget undersöka tänderna. Enligt PRO har 13 % av pensionärerna avstått från tandläkarbesök under det senaste året trots att de haft problem med tänderna. Bland pensionärer med de lägsta inkomsterna var det nästan en fjärdedel som inte gick till tandläkaren. Men problemet finns bland personer i alla åldrar. Sedan tandvårdsmarknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller helt avstår från tandläkarbesök.

Vänsterpartiets utgångspunkt är att alla ska ha råd med friska tänder. Precis som att en kan gå till sjukvården oavsett om en är rik eller fattig så ska en kunna gå till tandläkaren. Det ska inte synas i munnen om en har hög eller låg inkomst. Det är dags för nästa stora sociala reform – ett högkostnadsskydd i tandvården.

Med detta förslag tas stora steg mot Vänsterpartiets mål om att tänderna på riktigt ska anses som en del av kroppen och därför omfattas av högkostnadsskydd. Vårt svar på ett Sverige där toppen drar ifrån, och där många lämnas efter, är en politik för ekonomisk jämlikhet. Stora klyftor är dåligt för ett lands utveckling. Och tvärt om. Jämlika samhällen presterar bättre. Folk mår bättre. Vi vill att Sverige återigen ska bli världens mest jämlika samhälle, ett samhälle där tänder och god munhälsa inte längre är en klassfråga.

Eva-Britt Svensson

Vänsterpartiet

Häromdagen meddelades från Växjö kommun att nu är vi med och bildar ett europeiskt nätverk som ska främja ekologisk matproduktion, ekologiskt jordbruk och konsumtion av ekologisk mat. Paris, Wien, Nurnberg är några av de sju städer/kommuner som deltar plus organisationen Citta del bio i Italien. Nätverkets huvudkontor ska ligga i Bryssel.

I pressmeddelandet står som bakgrund till Växjö kommuns medlemskap i nätverket att här har politiken satt upp högt ställda mål: 80 % av livsmedel som används i måltidsorganisationen till skolor och äldreomsorgen ska vara ekologisk 2020. Så långt är allt väl. Det är ett tydligt mål.

Men hur ser verkligheten ut? Jo, under den nya måltidsorganisationens tid har andelen ekologisk minskat, från 40 % till 38 % 2016. Även för 2017 har andelen ekologiskt minskat, men slutsiffran saknas ännu. Anledningen har varit att de styrande velat spara pengar. Så gapet mellan mål och verklighet har alltså ökat de senaste åren!

Nu är frågan: Kommer den styrande majoriteten M+C+L+KD+MP att sträva mot målet 80 %? Kommer måltidsorganisationen att få resurser som gör det möjligt? Vad säger du Magnus P Wåhlin (MP), som undertecknat pressmeddelandet? Min oro gäller den revidering av vår så gott som enhälligt antagna måltidspolicy, som är på gång. När policyn skrivs om – kommer målet för ekologiskt att skruvas ner? Eller är det fortfarande en seriös ambition att uppnå minst 80 % 2020 och sätta resurserna efter målet? Kan tilläggas att Vänsterpartiet ser det som ett bra och realistiskt mål.

Carin Högstedt, (V)

180203

Allt sedan Göteborgs containerhamn privatiserades så har det varit återkommande konflikter mellan arbetare och arbetsgivare. Detta har lyfts fram som ett nationellt problem och därför har det kommit krav från högerpartier och privatföretagens lobbyorganisation Svenskt Näringsliv att strejkrätten bör luckras upp. Att Svenskt Näringsliv är ute efter att förminska arbetares rättigheter och makt på arbetsmarknaden är inget nytt men att de skulle ha en allierad i arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har kommit som en chock för såväl oss i Vänsterpartiet som för många fackliga företrädare. Johansson (S) har nämligen sagt att hon är beredd att göra inskränkningar i strejkrätten för att gå det anti-fackliga företaget APM Terminals till mötes.

APM Terminals har sedan privatiseringen jobbat aktivt för att få ner den fackliga aktiviteten i hamnen. APM har gått så hårt åt mot de fackliga representanterna från tjänstemannafacket Unionen så att det blev omöjligt att sköta det dagliga arbetet. Unionen blev till slut tvungna att lägga ner sin fackklubb. På ett liknande sätt har APM betett sig mot Hamnarbetarförbundet genom att systematiskt attackera såväl skyddsombud som fackliga representanter och förbundets ordförande på grund av deras fackliga engagemang. APM har använt sig av svepskäl för att avskeda de arbetare och skyddsombud som kräver grundläggande rättigheter. De har även använt sin makt som arbetsgivare och omfördelat arbetet för att ersätta ”jobbiga” tillsvidareanställda med oorganiserade visstidsanställda. Det är på grund av sådana arbetsgivare som APM att det är tur att vi har strejkrätten.

Vad är det då som högerpartier, Svenskt Näringsliv och Ylva Johansson (S) föreslår? De vill se ett system där det ska vara förbjudet att genomföra stridsåtgärder så länge som arbetsgivaren har ett kollektivavtal på plats. I exemplet med Göteborgs hamn är det en överväldigande majoritet av arbetarna som tillhör Hamnarbetarförbundet men som med förslaget skulle förlora sin rätt till stridsåtgärder för att APM har ett kollektivavtal på plats med ett annat förbund. Trots att det andra förbundet i praktiken bara organiserar en mycket liten del av hamnens arbetare. Detta skapar en situation där det är fritt fram för arbetsgivaren att välja ut det kollektivavtal som ger mest makt och vinst istället för ett avtal som är kopplat till den reella fackliga verksamheten på arbetsplatsen.

Vi uppmanar därför regeringen och regeringspartiernas lokala representanter att ta tillbaka och ta avstånd från förslaget att luckra upp strejkrätten.

Vi i Vänsterpartiet Växjö vill se förbättrade arbetsvillkor, säkrare anställningar och demokratiska organisationsstrukturer som ger de anställda mer makt över sitt arbete och arbetsplatsen. Vi står därför upp för kämpande fackföreningar och rätten att kräva sin rätt ihop med andra där man jobbar.

Robert Armblad (V)
Eva-Britt Svensson (V)
Johnny Werlöv (V)

I en debattartikel 25/10 hävdar liberala ungdomsförbundet att de enbart drivs av omtanke och har enbart godhjärtade avsikter med att de vill sänka lönerna för medborgarna. Tillåt mig tvivla starkt på detta! Samtidigt torgför liberaler återkommande mantrat att ”det ska löna sig gå från bidrag till arbete”. Som om någon över huvud taget ifrågasatt detta! Förmodligen måste man vara liberal för att förstå den logiska kullerbyttan i att sänkta löner skulle leda till minskat beroende av kompletterande ekonomiskt bistånd, hyresbidrag eller nödvändigheten av att skaffa sig två jobb.
Alla allianspartier har öppet applåderat lärarlönelyftet och systemet med 1:e lärare. Ett av argumenten var att de 3-5000 kr/månad i lönehöjningar som vissa lärare fått, skulle medföra att dessa utgjorde ”loket” som successivt skulle dra övriga i lärarkollektivet snabbare mot bättre löneutveckling. Tanken är god och så fungerar ju den marknadsmässiga lönesättningen. Men om man då omvänt sänker lönerna för vissa? Enligt de marknadsliberala lagar som råder, kommer dessa lägre löner givetvis då omvänt att utgöra ett ”sänke” för övriga löntagare. Löneökningstakten hålls därmed generellt nere och där hittar vi det egentliga motivet till alliansens krav på lägre löner. Det handlar naturligtvis inte om omtanke eller gott hjärta när borgerliga företrädare med jämna mellanrum torgför lönesänkningar. Sänkta löner leder ofelbart till ökade klyftor i samhället, ökad ojämlikhet, ett än mer itudraget samhälle och i värsta fall öppnar det upp för än mörkare krafter som kan profitera på de ökade samhällsklyftorna. Bevare oss för lönesänkningar i liberal anda!
Håkan Frizén (V)