Författare: vaxjo

Ett antal representanter för olika organisationer skriver 5/8 om det prylsvinn som likt matsvinn ska begränsas för att åstadkomma mindre avfall och istället en cirkulär ekonomi. Artikeln vänder sig till enskilda och företag. Bra! Jag har inga invändningar! Helt klart ska vi ha ett kretsloppstänkande, där låna, byta, dela, laga, köpa begagnat är tänkbara alternativ till att köpa och äga.

Det jag vill komplettera med är att en viktig sektor i den nödvändiga omställningen är den offentliga – kommuner/regioner/landsting och staten. Dessa upphandlar för mycket stora belopp varje år och har därmed stor makt att bidra till omställningen.

Vänsterpartiets fullmäktigegrupp har motionerat om att genomföra cirkulära upphandlingar. Med det menar vi upphandlingar där det ställs krav på att produkter till exempel är tillverkade av återvunnet material och att de är möjliga att sortera till återbruk när de är utslitna. Vi menar också att upphandlingar kan vara forskningsfrämjande. Upphandlingar kan efterfråga funktioner utan att svaret nödvändigtvis är att köpa. Svaret kan vara delning eller leasing. Det går också att göra innovativa upphandlingar. Det innebär att i ett upphandlingsunderlag efterfråga något som inte finns, men är önskvärt att det skapas. Kan tänka att många prylar till exempel inom sjuk- och hälsovård är av plast och inte tillverkas i något miljömässigt bättre material/alternativt bättre plast. Plats för innovationer! Genom att offentlig sektor utgör stor efterfrågan på både produkter och tjänster är det viktigt att de använder de medel som finns. Upphandlingar är ett medel.

Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att såväl enskilda som privata företag, sociala företag och den offentliga sektorn – alla behöver vara aktiva i att uppnå målen i de miljö- och klimatmål som Parisavtalet (Agenda 2030) innebär på alla nivåer, nationella och lokala.

Vår motion om cirkulära upphandlingar (lämnades in i april 2019) kommer att behandlas i kommunfullmäktige så småningom. Vi hoppas naturligtvis på att den mottas positivt!

Carin Högstedt, (V)

20190805

På 1970-talet öppnade det första kvinnohuset/kvinnojouren i England. Inte av privata sektorn, inte av offentliga, inte av någon marknad. Det var enskilda kvinnor som tog hand om och skyddade misshandlade systrar. Samhället hade noll intresse för det elände som många kvinnor och barn levde i. Kvinnojourrörelsen spreds över världen.

I Växjö startade kvinnojouren i början på 80-talet. Det var kvinnor från alla partierna och enskilda som gick samman. Växjö kommun svarade upp på vår begäran om resurser till hyra och telefon. Men alla var inte glada. Vi fick höra att ”lägenhetsbråk, det klarar polisen så bra”. Sedan dess har mycket hänt. Lagar har ändrats, barnen ses som offer, yrkesgrupper har kunskaper om detta våld i nära relationer som tar sig många uttryck – från trakasserier och hot till rå fysisk misshandel och våldtäkt. Ingen förändring har skett utan kamp från rörelsen.

Kvinnojouren i Växjö har funnits i nära 40 år utan avbrott. Från början och i många år helt utan anställd personal. Allt jourande skedde ideellt. Även idag med anställd personal är volontärerna en viktig del i verksamheten, som inbegriper samtal med och skydd för behövande men också information till föreningar/organisationer och ständig kompetensutveckling. Det går inte att räkna alla tusen ideella timmar som är nerlagda, det går inte att värdera på kronan. Det är inte heller särskilt meningsfullt. Den som vill förstå, gör det. Andra vill inte.

Kvinnojouren har haft ett bra samarbete med Växjö kommun genom åren. Kommuner har efter lagändringar fått större ansvar för att möta våld i nära relationer. Växjö kommun har treåriga avtal med Kvinnojouren. Jag har personligen i alla möjliga sammanhang i Sverige och även utanför pratat väl om Växjö kommuns behandling av Kvinnojouren. Många jourer i landet har mycket sämre resurser och vissa har tvingats lägga ner. Vi skulle tillsammans kunna vara stolta över den stabila verksamheten för skydd, råd och stöd till utsatta kvinnor och deras barn.

Det var naturligtvis väntat. Efter behandlingen av Macken, Diakonicentrum, SFI-undervisningen, Vilhelmshill m fl så kommer nu uppsägning av avtalet med Kvinnojouren Blenda. De Blå-gröna vill å ena sidan ha mer hjälp av frivilligorganisationer, å andra sidan samtidigt slå av benen på dem. Nu ska det sparas pengar på skyddat boende genom upphandling på marknaden. Sluta! Sluta marknadisera! Börja istället värdera efter förtjänst de stora insatser som fortfarande görs av ideella, medkännande, empatiska, kunniga människor.

Carin Högstedt, (V)

En av grundarna