I dagens smp.se finns en inträngande berättelse om en sjuk kvinnas kamp för en plats på ett särskilt boende. Jag vill inte diskutera den enskilda personens svårigheter, men utgår från den och ställer frågan: Är det en normal handläggning som skett från myndigheten? Tidsmässig? Informationsmässigt? Etiskt? Mänskligt? Värdigt? Normal eller onormal?
Jag vill att vi gör en utredning och genomgång av den nyligen reviderade Vägledning SOL och vad som där står om kraven för att få plats på särskilt boende. Det kan finnas skäl till revidering igen. Ja, det verkar så utifrån vad en sökande till plats kan få uppleva.
Jag hemställer att ovan beskriva kommer upp som ärende på omsorgsnämndens dagordning.
Vid senaste sammanträdet med Omsorgsnämnden i Växjö kommun fick vi en genomgång av Socialstyrelsens senaste Äldreguiden. Den bygger på intervjuer med vård- och omsorgstagare på äldreboenden, i gruppboenden och i hemtjänst/hemvård i hela landet, privat och offentlig. Det är många parametrar som frågas om: Måltidsmiljön, personalens tillgänglighet, aktiviteter, utevistelser med fler plus ett betyg på helheten. Oavsett vad man tycker om dessa mätningar så finns de, publiceras och görs varje år. Finns alla skäl att titta på resultaten. Hur är nöjdheten på Toftagården, Sjöliden, Bågen, Åbovägen?
När jag första gången (jag är ny i nämnden) tog del av Äldreguiden blev jag alldeles förskräckt. Vilka skillnader! Har mest tittat på de särskilda boendenas resultat. Där finns ju de svagaste människorna, de som bedömts av myndighet kvalificera sig för ett äldreboende, vilket inte är lätt numera. Även om jag besökt boenden, talat med handläggare, haft yrkanden i nämnden, förstått att förvaltningen arbetar med besök på boenden, så när nu en ny mätning presenteras och resultaten är fortsatt dåliga på t ex Attendos äldreboenden Åbyvägen och Vikaholmsallén, så frågar jag mig och på sammanträdet:
Hur dåligt får det bli och hur länge? Bakom siffrorna finns ju människorna, de som sägs att vi är till för, de som struntar i vilket ägarnamn som står vid entrén, men faktiskt vill ha en värdig vård och omsorg med varierade aktiviteter och personal som har tid att hjälpa och samtala, trösta, lugna. Självfallet är det skillnad på kvalité om nöjdheten är 100 % eller 33 %, bara som exempel.
När jag nu måndag 28/10 läser Smp och ser att den negativa kritiken mot gruppboendet Snälltåget fortsätter, att svidande kritik mot hemvård och hanteringen av Abdel Hassan framförs och inte första gången, så vad göra?
Har sedan tidigare lämnat in en skrivelse till nämnden om att tala om för människor som får beslut om boende eller hemtjänst att det finns en Äldreguide som kan ge ledning för vårdtagare och anhöriga i valet av utförare. Informationen om både kommunal och privat vård kan bli mycket bättre. Viss konsumentmakt kan och ska upprätthållas genom objektiv information.
På sammanträdet senast fick jag inte svar på frågan om hur dåligt det får bli och hur länge. Men majoriteten sa att nästa möte ska ta upp om kommunens avtalskrav är relevanta och om viten vid avtalsskrivningar med privata ska föras in vid misskötsel. Javisst. OK. Men frågan kvarstår! Hur dåligt, hur länge? Skulle nämnden kunna göra en djupandning och tillsammans kunna diskutera vilka åtgärder som kan skapa tryggheten att all verksamhet håller hög kvalité? Misstag görs ibland, det är mänskligt. Men grunden ska vara god. Det finns personal i verksamheten som sliter och kämpar med kroppen som insats för att göra det så bra som möjligt. De ska ha resurser, stöd och inflytande. Vad kostar egentligen nerskärningar långsiktigt? Vad kostar privatiseringen i form av kontroll, juridik och bristande transparens?
Det skulle vara en enorm tillgång för Växjö kommun om ryktet sa att det är en plats att åldras värdigt på. Kanske kan vi enas i nämnden om det åtminstone? Bra början.
Lekplatsen i Strandbjörket är en mycket populär och välbesökt plats för barnfamiljer under sommarhalvåret.
Lekplatsen angränsar till Värendsgatanoch den enda avgränsning mot biltrafiken som finns är en trottoar. Avståndet från lekplatsen till biltrafiken är endast ett par meter och under dagtid är sikten alltid skymd av parkerade bilar längs Värendsgatan.
Även om hastigheten är relativt låg och trafiken inte är så intensiv längs Värendsgatan så kan konsekvenserna bli stora om ett barn springer ut obemärkt på gatan.
Med anledning av ovanstående yrkar jag att:
Tekniska nämnden ger förvaltningschefen i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra säkerheten vid den aktuella platsen.
Uppdraget återrapporteras till nämnden innan sommaren 2020.
Lekplatsen i Strandbjörket är en mycket populär och välbesökt plats för barnfamiljer under sommarhalvåret.
Lekplatsen angränsar till Värendsgatanoch den enda avgränsning mot biltrafiken som finns är en trottoar. Avståndet från lekplatsen till biltrafiken är endast ett par meter och under dagtid är sikten alltid skymd av parkerade bilar längs Värendsgatan.
Även om hastigheten är relativt låg och trafiken inte är så intensiv längs Värendsgatan så kan konsekvenserna bli stora om ett barn springer ut obemärkt på gatan.
Med anledning av ovanstående yrkar jag att:
Tekniska nämnden ger förvaltningschefen i uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra säkerheten vid den aktuella platsen.
Uppdraget återrapporteras till nämnden innan sommaren 2020.
Nätverket Åldersvänliga städer grundades 2010 av Världshälsoorganisationen WHO för att främja utbyte av erfarenheter och kunskaper mellan städer och orter i hela världen. I dialog med äldre invånare har åtta områden identifierats. En åldersvänlig stad ska lägga vikt vid
Utomhusmiljöer och bebyggelse
Bostäder
Transporter
Respekt och social inkludering
Delaktighet i samhället och arbetsliv
Frivilligarbete
Kommunikation och information
Samhällsstöd och hälsovård
I Sverige är det hittills Stockholm, Göteborg, Uppsala, Gävle och Hallstahammar som är med i nätverket. I Världen i övrigt kan nämnas Akita i Japan, Trondheim i Norge, Dijon i Frankrike, Melville i Australien, Oslo i Norge…
En enkel beskrivning av åldersvänlig stad är en plats där det vardagliga livets behov är lätt tillgängliga och där äldre blir tagna på allvar och känner makt över sitt dagliga liv istället för begränsningar.
Det kan invändas att ovanstående områden på ett eller annat sätt innefattas i Växjö kommuns mål och program. Vår tanke med att gå med i nätverket är att få stimulans utifrån att förverkliga tillgängligheten, få nya idéer och lära av andras erfarenheter. Omvärldsbevakning är alltid nyttig. Dessutom är en åldersvänlig kommun en kommun som är bra för alla andra, barnfamiljer inte minst. Det finns inga motsättningar mellan äldres och yngres behov i detta fall.
Vi hemställer
Att Växjö fullmäktige uppdrar till kommunstyrelsen och omsorgsnämnden att närmare utreda hur ett medlemskap i WHOs nätverk Åldersvänliga städer kan bidra till Växjö kommuns utveckling inom ovan nämnda politikområden och om positivt ansöka om medlemskap
Till Växjö kommunföretag ABs ordförande Catharina Winberg (M)
Bakgrund
Redan 2013 skrev Eva-Britt Svensson och undertecknad till VKAB om att inventera och tillgänglighetsmärka, ”T-märka”, de kommunala hyresrätterna. Allt för en bättre service till presumtiva hyresgäster, men också som ett underlag för renoveringar och förbättringar. Målet är förstås att alla ska kunna efterfråga alla bostäder och inte exkluderas på grund av dålig tillgänglighet i ute- och/eller innemiljön. VKAB var positiva och startade ett arbete, men det lades ner, då nu många (fler än 2 000) av de berörda bostäderna skulle säljas.
I januari 2017 skrev vi återigen om tillgänglighetsmärkningen – nu som motion till fullmäktige, som enhälligt biföll förslaget.
Frågor
Är all inventering av Växjöbostäders och Vidingehems bostäder, ute- och innemiljö, klar?
Hur ser resultatet ut?
Har åtgärder gjorts utifrån resultatet?
Har resultatet påverkat informationen på bostadsförmedlingen och i så fall hur? T-märkning?
Planer för framtiden vad gäller människors tillgång till bostäder som inkluderar personer med olika funktionsnedsättningar, hyresgäster såväl som släkt och vänner på besök?