Igår (26/8) presenterade Jonas Sjöstedt ett nytt förslag som tryggar ekonomin för landets studenter även under sommarmånaderna. Vänsterpartiet vill införa ett semestertillägg i vårterminens studiemedel. I Växjö kommun bor många studenter så detta är ett glädjande besked. Det är verkligen inte alla studenter som har möjlighet att få ekonomiskt stöd av sina föräldrar under den där jobbiga tiden mellan vårterminens sista studiemedelsutbetalningen och den första löneutbetalningen. Det ska vara möjligt för alla att studera på högskolor och universitet – oavsett föräldrars inkomst.

Utöver semestertillägget vill Vänsterpartiet:

• Höja anslagen till studentkårernas verksamhet
• Avsätta pengar för utbyggd studenthälsa
• Införa förebyggande åtgärder som motverkar skuldsättning efter studierna. Sänkning av förseningsavgifterna till CSN från 450 kr till 200 kr, är en av dessa åtgärder.

Mitt hjärta klappar lite extra för studenter – jag arbetade i 15 år på Studenthälsan i Växjö och vet hur viktigt det är att universitet och högskolor kan erbjuda studenter en väl utbyggd och tillgänglig studenthälsa. Studenthälsans uppdrag handlar främst om att erbjuda hälsofrämjande och förebyggande insatser till studenter Vanliga bekymmer studenter söker för är stress, nedstämdhet, relationsproblem, kris, rädsla att tala inför en grupp och koncentrationssvårigheter som kan leda till problem med studierna. Jag vet av egen erfarenhet hur några enskilda samtal kan ge en student verktyg att hantera sin situation innan bekymren växer sig stora och äventyrar den psykiska hälsan och i förlängningen studierna.

Studenthälsan samarbetar i hög grad med studentkåren, bland annat genom ett aktivt förebyggande arbete kring alkohol, narkotika och tobak. Det handlar om en bra introduktions- och nollningsverksamhet och om att utbilda faddrar till nya studenter. En annan viktig verksamhet som studentkåren och studenthälsan samverkar kring är att utbilda alla de studenter som jobbar ideellt på studentpubarna i ansvarsfull alkoholhantering. Ökade anslag till studentkåren kommer bland annat att möjliggöra ännu bättre mottagande av nya studenter och ökade möjligheter för studentkåren att påverka utbildningens kvalitet och att säkerställa ett studentinflytande.

Det nya förslaget är en fortsättning på Vänsterpartiets studentvänliga reformer som förbättrar ekonomin för landets många studerande. Tidigare har Vänsterpartiet fått igenom en höjning av bidragsdelen av studiemedlet. Från och med i höst höjs det med 300 kronor i månaden.

Jag är både glad och stolt över den här satsningen på landets studenter!

/Elisabet Flennemo

Nu är valspurten igång och i valstugan är det god stämning, många besökare och nya medlemmar som hugger i och svarar på frågor som om dom aldrig gjort något annat. Johnny Werlöv sa i en intervju i Smålandsposten igår att det känns som en liten folkrörelse, jag kan bara hålla med!

Det är många som ska rösta för första gången, ungdomar och nya medborgare. Växjö svämmar över av valaffischer med mer eller mindre tydliga budskap och MUF tycker tydligen att det är en bra idé att inleda förtidsröstningen med att slå läger utanför biblioteket. Inte särskilt lämpligt och knappast någon smart marknadsföring om det var det dom hoppades på. Partierna må ha olika ideologier men de flesta av oss tror jag vill låta kommunens invånare få saklig information och lite andrum att fundera över var de vill lägga sin röst. Viktigast är att folk röstar, faktiskt viktigare än var de lägger sin röst. Jag tror och hoppas att folk vill ha mindre jippo och mer information. Min känsla är att det finns en längtan efter tydliga ideologier. Då är det lätt att vara Vänsterpartist.

Igår var jag på debatt på Radio Kronoberg. Samtliga partier från Växjö kommuns fullmäktige var på plats. Själv var jag nyast i gänget och har ju ännu inte erfarenhet av fullmäktige, får erkänna att det var nervöst. Stöttande och toppenbra partikamrater och faktiskt även en och annan meningsmotståndare har gett mig tummen upp för min insats, så nu känner jag mig taggad inför kommande debatter.

Lite roligt var det när de borgliga partierna och Miljöpartiet försökte överösta varandra för att tala om att just dom är det bästa partiet för miljön. Själv fick ingen replik, men det har nog inte undgått någon att Vänsterpartiet fått högsta betyg i Naturskyddsföreningens oberoende underökning om vilket parti som har bäst politik för miljön.

Nu är det dags att lämna trädgården, som är grön för första gången den här sommaren, för några timmar i valstugan.

Vi ses!

Maria Garmer

Hejsan!

Jag heter Björn Kleinhenz och jag står som namn nummer fyra på Vänsterpartiets kommunala lista inför valet. Sedan två år är jag aktiv i partiet och jag är väldigt glad och stolt över att ha fått förtroendet den 9 september. Till vardags jobbar jag som producent på Musik i Syd och när jag har tid över snickrar jag på mitt gamla hus. Finns det ännu mer tid passar jag även på att spela lite gitarr och läsa en bok.

Min politiska bakgrund hänger tätt samman med musiken, i punk- och hardcorescenen som var livkraftig under mitten på nittiotalet. Jag slutade äta kött och gick med i Ung Vänster, det var vi många som gjorde under den tiden. Det var en period med mycket främlingsfientlighet och högerströmningar, för mig var det naturligt att ta ställning emot detta och visa var jag stod. På samma sätt är det viktigt idag. Vi har ett parti i vår riksdag som har sina rötter i den rörelse som jag vände mig emot under nittiotalet och dom har lyckats styra den politiska debatten i en mycket olycklig riktning. En riktning som pekar mot mindre tolerans och mer segregation istället för mot öppenhet, gemenskap och solidaritet. Jag är stolt över att Vänsterpartiet är det parti som på allvar driver en egen linje och inte går Sverigedemokraterna till mötes. För oss är bra politik nämligen alltid viktigare än makt!

För mig står Vänsterpartiet för två viktiga saker. Jämlikhet och jämställdhet. Vi vill skapa ett Sverige där alla får en rimlig möjlighet att möta sin potential.

Genom en jämlik omfördelningspolitik och ett starkt gemensamt ägande kan vi se till att den grundservice som vi alla behöver fungerar lika bra oavsett om du bor i villaområdet, på landet eller i förorten. Att fortsätta privatisera välfärden är osolidariskt och fel. Skattepengar ska inte gå till kapitalvinst för aktieägare, de ska gå till att alla får bästa möjliga service. Och om vi ändå alla behöver vissa saker, varför då inte gemensamt äga dem? Jag vet inte hur ni gör hemma, men jag delar gärna på tandkrämstub, toalettpapper och tvättmedel!

Att vara feminist och arbeta för ett jämställt samhälle är självklart för mig. Det gör man i det stora och i det lilla. Genom att ta fighten i fikarummet och inte tolerera visst språkbruk, men också genom att göra kopplingen mellan den ekonomiska politiken och jämställdhet. En kvinnlig pensionär får ut en pension som i snitt är 29% lägre än mäns. Detta p.g.a. att arbetsmarknaden är ojämställd, att kvinnor oftare stannar hemma med barn, att kvinnor oftare jobbar deltid osv. Sammanhangen måste tydliggöras, jämställdhet kan endas uppnås genom att tolka problemen ur ett klassperspektiv.

Det ska bli roligt att står i vår fina valstuga och träffa Växjöbor för att svara på frågor och för att höra vad ni tycker är viktigt i kommunen. Vänsterpartiet har vind i seglen och vi ser alla fram emot ett bra val!

Björn Kleinhenz

Mitt namn är Elisabet Flennemo och jag är 66 år. Jag är pensionär sen 1 år tillbaka och ungefär samtidigt engagerade jag mitt partipolitiskt och blev medlem i Vänsterpartiet.  Jag har just nu ett par politiska uppdrag, bland annat i VEAB:s styrelse. Jag har alltid sympatiserat med vänstern och har härliga minnen och erfarenheter från 1970 – 80 talet. Det var en fantastiskt tid – jämställdhetsfrågan lyftes fram genom Grupp 8 (Kvinnobulletinen), arbetarrörelsens historia iscensattes genom Tältprojektet som jag såg två gånger (Malmö och Göteborg), Nationalteaterns barnteaterföreställningar som turnerade runt i landet – framförallt min äldsta dotter som nu är 44 år fick uppleva flera föreställningar. 1980 var jag aktiv inom linje 3 inför folkomröstningen om kärnkraft och med ett barn på ryggen knackade jag dörr i Malmö där jag bodde under den perioden. Ett starkt minne är Barsebäcksmarschen mot kärnkraft – så många engagerade människor som dessvärre inte ledde ända fram. Kampen om en värld utan kärnkraft finns kvar.

Under hela mitt vuxna liv har jag varit föreningsaktiv i olika föreningar såsom bygdegårdsföreningen när vi bodde på landet, i föräldraföreningar under barnens skolgång och idag är jag ordförande i Noaks Ark Småland Halland som är en organisation som stödjer personer som lever med HIV. Jag är också körsångare i kören Blandad Konfekt. Ett aktivt föreningsliv med olika inriktningar behövs för att skapa gemenskap mellan människor.

I grunder är jag socialarbetare och har arbetat som behandlare på öppenvårdsmottagningar och behandlingshem för missbrukare i Malmö, som familjebehandlare på Arabo i Växjö, som studentkurator och verksamhetschef på Studenthälsan vid dåvarande Växjö universitet, som folkhälsoutvecklare på Region Kronoberg – för att nämna de arbetsplatser som jag spenderat mest tid på. Vid sidan av detta har jag också haft förmånen av få arbeta som projektledare på Socialdepartementet och Folkhälsomyndigheten med metodutveckling av alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. Utifrån dessa yrkesmässiga erfarenheter vet jag hur viktigt det är att tidigt upptäcka barn som lever i utsatta familjer av olika skäl.  Vi har alla sett dessa barn – vi ska inte behöva säga, när problemen vuxit sig stora, att ”vi såg det redan på dagis”. Som politiker har vi ett stort ansvar att ge utrymme och resurser till förskola och skola i syfte att uppmärksamma barn i behov av stöd. Det handlar om att personalen ska ha kompetens och kunskap så de vet hur de ska närma sig problemet och vad de kan erbjuda för stöd till barnet och dess föräldrar. Det handlar också om att det ska finns tillräckligt många pedagoger, en utbyggd elevhälsa och annan personal i de miljöer där våra barn och ungdomar vistas.

Nu ser jag fram emot ett viktigt val och hoppas att Vänsterpartiet får ett rejält inflytande i Växjö kommunfullmäktige så att vi kan driva våra frågor om jämlikhet och ett samhälle för alla – inte bara de rikaste.

Mitt namn är Johnny Werlöv och jag är 37 år gammal. Jag blev medlem i Vänsterpartiet för snart fem år sedan efter att politiskt aktiva vänner övertalat mig om att jag borde organisera mig. Jag har alltid varit politiskt intresserad, diskuterat och deltagit i en del aktiviteter men aldrig partipolitiskt. Men när jag väl tog beslutet att bli medlem i ett parti var Vänsterpartiet det självklara valet. Jag antar att min uppväxt med en lillasyster och en ensamstående mamma har präglat mig, jag har upplevt hur viktigt ett fungerande välfärdssystem är för dem som inte har så mycket.

När jag blev medlem i januari 2014 så tänkte jag att jag i alla fall ska bidra på det sätt jag kan och efter förmåga. Jag hade inga ambitioner eller föreställningar om att få några uppdrag. Jag var övertygad om att man var tvungen att fostras i ett politiskt parti, via ungdomsförbund jobba sig upp i hierarkin för att få någon framträdande roll. Men så var det inte i Vänsterpartiet.

Jag började gå på kommunala gruppens möten för att jag var nyfiken och intresserad av hur det politiska styret av kommunen går till. Alla våra möten är ju öppna för våra medlemmar. Och mindre än ett år senare när uppdragen skulle fördelas efter valet frågade valberedningen mig om jag kunde tänka mig att vara revisor i Växjö kommun. Jag blev givetvis förvånad och frågade därför ett par av våra veteraner om de trodde att jag var lämplig för uppdraget och det tyckte de, så även våra medlemmar, så så blev det, jag blev revisor i Växjö kommun. Ett år senare fick jag frågan av partiföreningens valberedning om jag kunde tänka mig att bli ordförande för partiföreningen. Återigen fick jag fråga om jag var lämplig för uppdraget då jag inte ens suttit i styrelsen innan, men det tyckte de, och så även medlemmarna, så så blev det, jag blev ordförande för Vänsterpartiet Växjö, två år efter att jag blivit medlem. Och när kommunala listan inför valet nu 2018 skulle fastställas tyckte valberedningen att jag skulle stå på andra plats och det tyckte även medlemmarna, så nu står jag här på plats nummer två på Vänsterpartiets lista till Växjö kommun. Nu har jag lärt mig att i Vänsterpartiet behöver man inte födas in för att få förtroende, det räcker att man är engagerad och tar sina uppdrag på allvar, och i slutändan är det alltid medlemmarna som bestämmer.

Till vardags jobbar jag med styrning av klimat och energiflöden i byggnader, bor med fru, barn, katter och en hund i ett småländskt torp från 1700-talet en bit utanför Växjö. Och om jag får tid över åker jag gärna till kusten och kitesurfar. Men nu ska vi bedriva en framgångsrik valrörelse så havet får nog vänta. Istället kan ni träffa mig i valstugan eller på andra platser där Vänsterpartiet har aktiviteter. Och är det något ni undrar över eller om ni vill hjälpa till i valrörelsen så tveka inte att komma fram och prata med oss eller skicka ett mejl till [email protected]

Vi ses!

Johnny

Nu har vi snickrat och inrett för glatta livet i några dagar och vår supermysiga valstuga är invigd och redo för spännande samtal!

Vi står på Storgatan och är på plats mån-fre 10-18 och lör 10-15. Till helgen är det Karl Oskar-dagarna och då håller vi öppet fre-lör 10-22!

Välkomna till valstugan!