Författare: vaxjo

Det har gått hundra år sedan vi vann kampen om rösträtten, ändå ligger kvinnor miljontals kronor efter männen i sammanlagd livsinkomst. Det är hög tid att på riktigt göra något åt saken. Den som vill göra skillnad måste ha förslag och lösningar, det har Vänsterpartiet. Vi har formulerat mål, strategier och en tidsplan för när och hur. Vi har helt enkelt bestämt oss, vi vill att de barn som föds i dag ska tillhöra den första jämställda generationen.

Bryt den könssegregerade arbetsmarknaden och höj lönerna i offentlig sektor. Inför rätt till heltid, bra arbetsvillkor och rimlig arbetsmiljö i kvinnodominerade yrken. Gör om skattesystemet så att det inte gynnar de rikaste. Män tjänar mer än kvinnor. Män har högre inkomster från kapital. Män äger de stora förmögenheterna. Ett skattessystem för vanligt folk är ett skattesystem för kvinnor.

Vi säger nej till försämrad anställningstrygghet: Vilken 19-årig tjej vågar säga ifrån när chefen tafsar, om hennes anställning hänger på senaste sms:et? Den som är utbytbar i arbetslivet har svårare att säga ifrån, det vittnade kvinnor om under #metoo och det gäller fortfarande.

Vi säger nej till marknadshyror: Hur ska den deltidsarbetande ensamstående tvåbarnsmamman kunna betala hyran om den i ett slag höjs med ett par tusen kronor i månaden? Marknadshyror kullkastar den svenska modell som syftar till att erbjuda bostäder åt alla oavsett inkomst, ursprung, ålder eller hus-hållstyp. Allmännyttan tillhandahåller inte bara bostäder utan spelar också en viktig roll i ett jämlikt och jämställt samhällsbyggande.

Det behövs mer resurser till välfärden för att kunna anställa fler arbetskamrater. Korta arbetstiden – vi vill ha tid över för familj och fritid. Sex timmars arbetsdag är en välfärdsreform med många fördelar. Många kvinnor arbetar ofrivilligt deltid och både vill och kan arbeta mer. I och med reformen skulle deltider omvandlas till heltider eftersom den förkortade arbetsveckan med 30 arbetstimmar skulle ses som heltid. Hälsan har stärkts på de arbetsplatser som infört eller testat sex timmars arbetsdag. Inom sjukvården där många kvinnor arbetar innebär den minskade arbetsbelastningen en arbetsbörda som är lättare att hantera och därför minskar sjuktalen.

Skillnaderna mellan kvinnors och mäns pensioner är stora och hälften av alla kvinnor tvingas ta ut ga-rantipension till någon del för att klara sig. Gör om pensionssystemet i grunden för att få rättvisa pens-ioner.

Modernisera föräldraförsäkringen. Med anständiga anställningsvillkor, en stark offentlig välfärd och ett rättvist skattesystem kommer vi långt på vägen mot målet om den första jämställda generationen.

Dock är hur fördelning av föräldraledigheten ser ut en av de viktigaste parametrarna för att uppnå jäm-ställdhet eller inte. Kvinnor och män lever förhållandevis jämställt före familjebildande, men i familjer med barn så ökar skillnader i lön, arbetstid och karriär mellan män och kvinnor. Om män tog ut en större del av föräldraledigheten skulle det troligen påverka den tid som kvinnor respektive män lägger på hushållsarbete och tid med barnen när de så småningom börjar förskola och skola. Det skulle även leda till att en mindre andel kvinnor går ner i arbetstid, vilket ger positiva effekter på lön, karriär och pension.

De barn som föds idag ska växa upp och bli de första där deras kön inte avgör vad de tjänar, vilket jobb de har, hur deras föräldraskap ser ut eller hur mycket de gör av hushållsarbetet.

Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. (Socialtjänstlagen 1 kap 1§)

Det som står ovan är socialtjänstlagens portalparagraf. Den ligger till grund för det arbete som utförs av socionomer med flera. Häromdagen lyssnade jag på författarna och forskarna bakom boken ”Manifest för ett socialt arbete i tiden” (Philip Lalander och Magnus Dahlstedt). Manifestet är framåtsyftande och pekar på ett långsiktigt förebyggande arbete både på samhällsnivå och på individnivå med siktet inställt på att minska människors sociala utsatthet. Målet är att fler människor blir inkluderade i samhället. En självklarhet som bör genomsyra en socialnämnds visioner och uppdrag.

Innan jag lyssnade på författarna till boken var jag på mitt första sammanträde som ledamot i nämnden för Arbete och välfärd, och mellan dessa två tillställningar visade sig en djup ideologisk klyfta. Läs och ta in orden ”Arbete och välfärd” – vad är det som kommer först? Jo – arbete. Arbetslinjen. Ordförande inleder skrivningarna i internbudgeten med tre huvudrubriker – Ordning och reda i ekonomin – Nya steg mot full sysselsättning – Fortsätta pressa tillbaka utanförskapet. Självklart ska vi ha en ekonomi i balans, det är skattemedel som finansierar vår välfärd, och naturligtvis är arbete och egen försörjning det allra bästa. Men vägen dit ser olika ut för olika människor. Många människor befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden av olika skäl och måste mötas och bemötas där de befinner sig. Det innebär att tid för samtal och relationsbyggande måste finnas. Samtalet – relationen är grundbulten i förändringsarbete. Man måste också få misslyckas utan att bestraffas.

Den blågröna majoriteten i Nämnden för Arbete och välfärd med Oliver Rosengren (M) i täten vill förstärka Växjölöftets första åtagande: ”Arbetslinje för alla Växjöbor – först skyldigheter, sedan rättigheter.” Man föreslår revidering av riktlinjer för ekonomiskt bistånd där plikt och skärpta krav är ledord. Kraven på de som deltar i olika typer av aktivering (ex. SFI, vuxenutbildning) ska skärpas – frånvaro ger avräkning på biståndet. En timmes frånvaro och hela dagens ersättning stryks, tre strukna dagar innebär att inget bistånd betalas ut den månaden. Det är hårt uttryckt, det är tekniskt och det är långt ifrån det sociala arbetets kärna.

Jag och Samuel Schelin (V), ersättare i nämnden, har under innevarande mandatperiod tillsammans med den socialdemokratiska gruppen ett stort och viktigt uppdrag att lyfta det sociala arbetet som det beskrivs i portalparagrafen ovanför. Som opposition har vi liten påverkan på beslut som fattas men vi måste ta de tillfällen som erbjuds att poängtera det sociala arbetets grunduppdrag. Vi måste se till att maskorna i det sociala skyddsnätet blir tätare inte glesare.

Elisabet Flennemo
Ledamot i fullmäktige och nämnden för Arbete och välfärd