I Växjö är det kärvt ekonomiskt. Oavsett var man befinner sig på den politiska skalan har man behövt ta ställning till besparingar som är nödvändiga inför nästa år. Oppositionen (S+V) prioriterade i sitt budgetförslag i våras en höjning av skatten med 38 öre för att slippa göra för drastiska nedskärningar i välfärden. En återställning till nivån innan alliansens sänkning. De borgliga partierna tillsammans med Miljöpartiet valde att behålla samma skattesats och vi har redan börjat se hur de skär både här och där. Allra mest tydligt är det kanske på konstens och kulturens område.

Flytt av konsthall utan konsekvensundersökningar, minskade medel till kulturskolan, nedläggning av Vårstad och nu senast en inskränkning av enprocentsmålet. Att majoriteten letat med ljus och lykta efter besparingar märks väl, tyvärr har ljuskäglan alltför ofta stannat just på kulturen. Det talas om kärnverksamhet, det är den som skall värnas. Här går nämligen den ideologiska skiljelinjen. Vi i Vänsterpartiet menar att kulturen i allra högsta grad tillhör kommunens kärnverksamhet och den gemsamma välfärd vi alla tar del av och bidrar till. Det är den vi kämpar för.

I det samhälle vi vill bygga är konsten och kulturen en självklar del. Inom skolan som ett sätt att testa nya tankegångar, reflektera över samtid, dåtid och framtid. I det offentliga rummet som estetiska vattenhål, reflexiva rum och identitetsskapande landmärken. En konsthall i en stad av Växjös storlek borde ha en framskjuten position, både som besöksmål och som en plats för samtal och demokratiska processer.

En stad som satsar på konst och kultur är en vidsynt stad, det handlar om såväl den breda utövande kulturen som den knivskarpa och undersökande. Att den styrande majoriteten inte tycker så är beklagligt. Men vi kämpar vidare, vi driver på, vi opinionsbildar. Att skära i kulturen skapar inte ett öppet och jämlikt samhälle.

Björn Kleinhenz
Samuel Schelin