Här är Elisabet!
Mitt namn är Elisabet Flennemo och jag är 66 år. Jag är pensionär sen 1 år tillbaka och ungefär samtidigt engagerade jag mitt partipolitiskt och blev medlem i Vänsterpartiet. Jag har just nu ett par politiska uppdrag, bland annat i VEAB:s styrelse. Jag har alltid sympatiserat med vänstern och har härliga minnen och erfarenheter från 1970 – 80 talet. Det var en fantastiskt tid – jämställdhetsfrågan lyftes fram genom Grupp 8 (Kvinnobulletinen), arbetarrörelsens historia iscensattes genom Tältprojektet som jag såg två gånger (Malmö och Göteborg), Nationalteaterns barnteaterföreställningar som turnerade runt i landet – framförallt min äldsta dotter som nu är 44 år fick uppleva flera föreställningar. 1980 var jag aktiv inom linje 3 inför folkomröstningen om kärnkraft och med ett barn på ryggen knackade jag dörr i Malmö där jag bodde under den perioden. Ett starkt minne är Barsebäcksmarschen mot kärnkraft – så många engagerade människor som dessvärre inte ledde ända fram. Kampen om en värld utan kärnkraft finns kvar.
Under hela mitt vuxna liv har jag varit föreningsaktiv i olika föreningar såsom bygdegårdsföreningen när vi bodde på landet, i föräldraföreningar under barnens skolgång och idag är jag ordförande i Noaks Ark Småland Halland som är en organisation som stödjer personer som lever med HIV. Jag är också körsångare i kören Blandad Konfekt. Ett aktivt föreningsliv med olika inriktningar behövs för att skapa gemenskap mellan människor.
I grunder är jag socialarbetare och har arbetat som behandlare på öppenvårdsmottagningar och behandlingshem för missbrukare i Malmö, som familjebehandlare på Arabo i Växjö, som studentkurator och verksamhetschef på Studenthälsan vid dåvarande Växjö universitet, som folkhälsoutvecklare på Region Kronoberg – för att nämna de arbetsplatser som jag spenderat mest tid på. Vid sidan av detta har jag också haft förmånen av få arbeta som projektledare på Socialdepartementet och Folkhälsomyndigheten med metodutveckling av alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. Utifrån dessa yrkesmässiga erfarenheter vet jag hur viktigt det är att tidigt upptäcka barn som lever i utsatta familjer av olika skäl. Vi har alla sett dessa barn – vi ska inte behöva säga, när problemen vuxit sig stora, att ”vi såg det redan på dagis”. Som politiker har vi ett stort ansvar att ge utrymme och resurser till förskola och skola i syfte att uppmärksamma barn i behov av stöd. Det handlar om att personalen ska ha kompetens och kunskap så de vet hur de ska närma sig problemet och vad de kan erbjuda för stöd till barnet och dess föräldrar. Det handlar också om att det ska finns tillräckligt många pedagoger, en utbyggd elevhälsa och annan personal i de miljöer där våra barn och ungdomar vistas.
Nu ser jag fram emot ett viktigt val och hoppas att Vänsterpartiet får ett rejält inflytande i Växjö kommunfullmäktige så att vi kan driva våra frågor om jämlikhet och ett samhälle för alla – inte bara de rikaste.