På 1970-talet öppnade det första kvinnohuset/kvinnojouren i England. Inte av privata sektorn, inte av offentliga, inte av någon marknad. Det var enskilda kvinnor som tog hand om och skyddade misshandlade systrar. Samhället hade noll intresse för det elände som många kvinnor och barn levde i. Kvinnojourrörelsen spreds över världen.

I Växjö startade kvinnojouren i början på 80-talet. Det var kvinnor från alla partierna och enskilda som gick samman. Växjö kommun svarade upp på vår begäran om resurser till hyra och telefon. Men alla var inte glada. Vi fick höra att ”lägenhetsbråk, det klarar polisen så bra”. Sedan dess har mycket hänt. Lagar har ändrats, barnen ses som offer, yrkesgrupper har kunskaper om detta våld i nära relationer som tar sig många uttryck – från trakasserier och hot till rå fysisk misshandel och våldtäkt. Ingen förändring har skett utan kamp från rörelsen.

Kvinnojouren i Växjö har funnits i nära 40 år utan avbrott. Från början och i många år helt utan anställd personal. Allt jourande skedde ideellt. Även idag med anställd personal är volontärerna en viktig del i verksamheten, som inbegriper samtal med och skydd för behövande men också information till föreningar/organisationer och ständig kompetensutveckling. Det går inte att räkna alla tusen ideella timmar som är nerlagda, det går inte att värdera på kronan. Det är inte heller särskilt meningsfullt. Den som vill förstå, gör det. Andra vill inte.

Kvinnojouren har haft ett bra samarbete med Växjö kommun genom åren. Kommuner har efter lagändringar fått större ansvar för att möta våld i nära relationer. Växjö kommun har treåriga avtal med Kvinnojouren. Jag har personligen i alla möjliga sammanhang i Sverige och även utanför pratat väl om Växjö kommuns behandling av Kvinnojouren. Många jourer i landet har mycket sämre resurser och vissa har tvingats lägga ner. Vi skulle tillsammans kunna vara stolta över den stabila verksamheten för skydd, råd och stöd till utsatta kvinnor och deras barn.

Det var naturligtvis väntat. Efter behandlingen av Macken, Diakonicentrum, SFI-undervisningen, Vilhelmshill m fl så kommer nu uppsägning av avtalet med Kvinnojouren Blenda. De Blå-gröna vill å ena sidan ha mer hjälp av frivilligorganisationer, å andra sidan samtidigt slå av benen på dem. Nu ska det sparas pengar på skyddat boende genom upphandling på marknaden. Sluta! Sluta marknadisera! Börja istället värdera efter förtjänst de stora insatser som fortfarande görs av ideella, medkännande, empatiska, kunniga människor.

Carin Högstedt, (V)

En av grundarna

Uppdaterades: 13 maj 2019