Säg hej till Maria!
För er som inte känner mig så heter jag Maria Garmer, jag är 37 år och jag blev aktiv i Vänsterpartiet för snart fem år sen. Jag har varit intresserad av politik på ett eller annat sätt så länge jag kan minnas. Som barn var jag fullkomligt uppslukad av att tänka på djuren och miljön. I tonåren kom friheten tillsammans med starka och coola tjejkompisar men också ofriheten i att vara rädd på väg hem från krogen och så ilskan när någon blev tafsad på. Förvåningen när ens tuffaste vänner inte tyckte att dom var fina nog för att ett alldeles unket kvinnoideal plötsligt hade börjat gro även i oss. Men hur vi peppade varandra. Och all musik! Le Tigre, Refused och Cat power. Att ta på sig jämställdhetsglasögonen för att aldrig ta av dem igen.
Sedan dess har jag fått två barn, en tjej och en kille. Vilket ansvar och vilken resa och så många tankar! Om föräldraledighet, mammaledighet och pappaledighet, förväntningar på kärnfamiljen och hur sjutton ska man lyckas med en jämställd uppfostran? Mitt politiska intresse kommer från önskan om att förändra och ett intresse för rättvisa, det är inte alltid glädje utan också besvikelse och frustration. Ibland får man lov att elda under sin vrede, men viktigast av allt är det gemensamma arbetet mot förbättring. Små som stora framgångar gör det helt klart mödan värd.
Nu har jag flyttat från stan till landet utanför Braås, det innebär nya vinklar och nya perspektiv. Valmöjligheterna har krympt men naturen är precis runt hörnet. Hur ser vi till att hela landet får ta del av våra resurser? Det går ju bra för Sverige nu.
Med flytten kom möten med nyanlända från Syrien och Eritrea, deras glädje över att vara här, men också oron när asylreglerna skärptes och kändes snåriga och svåra att förstå. Nu fick jag också upptäcka hur fantastiskt föreningslivet är, lokala ridklubben, samhällsföreningen och kyrkan, som jobbar på ideellt för att alla ska känna sig välkomna. Något år innan valet 2014 kände jag att det var dags också för mig att engagera mig mer och Vänsterpartiet var ett självklart val. För att Vänsterpartiet vill skapa ett Sverige för alla. Arbeta aktivt och progressivt för miljön, för jämställdhet och mot rasism. Sedan förra valet har jag haft ett par olika förtroendeuppdrag i Växjö kommun, i höstens val är jag förstanamn på Vänsterpartiets lista till kommunfullmäktige.
Nu när det är en månad kvar till valet känns det som att människors längtan efter samhörighet och jämlikhet bara växer. Vänsterpartiet får hela tiden nya medlemmar och
medlemsantalet är större än på femtio år. Sommarens torka och värme, som skapat så mycket oro, har kanske också fått oss att gå samman. Öppna ögonen för att den där omställningen, som kräver att vi jobbar tillsammans, den måste ske nu.Med en månad kvar till valet ska vi gemensamt se till att debatten handlar om hur vi kan säkra välfärden och skapa ett hållbart och jämställt samhälle. Vi ska inte låta högern och Sverigedemokraterna oemotsagt måla upp bilden av ett Sverige i kris där grupper behöver ställas mot varandra. Det går bra för Vänsterpartiet i opinionen, det är inte svårt att förstå. Vi har varit tydliga och stått upp för våra ideal, vi har i budgetsamarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet drivit igenom en mängd välfärdsreformer; gratis medicin till barn, gratis simundervisning till alla 6-åringar, höjt studiebidrag, avgiftsfri cellprovsscreening och mammografi, för att bara nämna några.
Imorgon börjar vi att bygga vår valstuga på Storgatan i Växjö och den närmsta månaden kommer jag och mina partikamrater att finnas runt om i kommunen, då ska vi se till att vara tillgängliga för alla kommunens medborgare, det ska bli kul och utmanande. Då ska vi försöka göra politiken begriplig. För visst kan politiken verka svår att förstå, kanske rent av meningslös. Jag tror det är just då som partier som Sverigedemokraterna växer, när avståndet mellan politiker och folket blir för stort, när budskapen och informationen inte når fram. Så ska det inte vara. Nu hoppas jag att jag får träffa så många av er som möjligt i Vänsterpartiets valstuga, där bjuder vi på kaffe och musik, kanhända att Refused har blivit utbytt mot någon mer stillsam musik men energin finns kvar och jag är redo för både hejarop och motstånd, precis som det ska vara. Nu kör vi, det går bra för oss nu!
Välkomna till bloggen och hoppas att vi ses och hörs!
Maria Garmer