I en debattartikel 25/10 hävdar liberala ungdomsförbundet att de enbart drivs av omtanke och har enbart godhjärtade avsikter med att de vill sänka lönerna för medborgarna. Tillåt mig tvivla starkt på detta! Samtidigt torgför liberaler återkommande mantrat att ”det ska löna sig gå från bidrag till arbete”. Som om någon över huvud taget ifrågasatt detta! Förmodligen måste man vara liberal för att förstå den logiska kullerbyttan i att sänkta löner skulle leda till minskat beroende av kompletterande ekonomiskt bistånd, hyresbidrag eller nödvändigheten av att skaffa sig två jobb.
Alla allianspartier har öppet applåderat lärarlönelyftet och systemet med 1:e lärare. Ett av argumenten var att de 3-5000 kr/månad i lönehöjningar som vissa lärare fått, skulle medföra att dessa utgjorde ”loket” som successivt skulle dra övriga i lärarkollektivet snabbare mot bättre löneutveckling. Tanken är god och så fungerar ju den marknadsmässiga lönesättningen. Men om man då omvänt sänker lönerna för vissa? Enligt de marknadsliberala lagar som råder, kommer dessa lägre löner givetvis då omvänt att utgöra ett ”sänke” för övriga löntagare. Löneökningstakten hålls därmed generellt nere och där hittar vi det egentliga motivet till alliansens krav på lägre löner. Det handlar naturligtvis inte om omtanke eller gott hjärta när borgerliga företrädare med jämna mellanrum torgför lönesänkningar. Sänkta löner leder ofelbart till ökade klyftor i samhället, ökad ojämlikhet, ett än mer itudraget samhälle och i värsta fall öppnar det upp för än mörkare krafter som kan profitera på de ökade samhällsklyftorna. Bevare oss för lönesänkningar i liberal anda!
Håkan Frizén (V)

Uppdaterades: 28 okt 2017