Reservation mot beslut – Socialt hållbart boende för asylsökande (Lagen om eget boende/EBO) – anmälan av områden i Växjö kommun
Vänsterpartiet anser att lösningarna på de problem som regeringen identifierar finns inom områden som bostadspolitik, välfärdspolitik och omfördelning. Vänsterpartiet delar uppfattningen att utpekade områden är i behov av insatser för att minska segregationen. Vi tror dock inte att inskränkningar av EBO kommer ge de positiva effekter som förslaget syftar till, utan att det istället kan öka utanförskapet och därmed utsattheten i de utpekade områdena.
Genom en förändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande (LMA) som trädde i kraft 1 jan 2020 ges kommuner möjlighet att undanta vissa områden för asylsökande att bosätta sig i. Förändringen innebär också att asylsökande som flyttar till eget boende i vissa områden med socioekonomiska utmaningar som huvudregel inte får rätt till dagersättning, under förutsättning att kommunen anmält området till Migrationsverket.
I Växjö kommun finns det betydande skillnader i antalet asylsökande som är boende på kommunens olika orter och stadsdelar. Orsaken till detta är främst tidigare politiska beslut där man dels har valt att hyra ut lägenheter till Migrationsverket på de orter där det nu finns ett stort antal asylsökande men också för att många av allmännyttans bostäder med lägre hyror finns i dessa områden. Det har medfört att nyanlända och asylsökande har bosatt sig i de områden som i förslaget till undantag av EBO benämns som socioekonomiska utsatta områden. Vidare har de nya hyresrätter som byggts i kommunen höga hyror samtidigt som det råder en allmän bostadsbrist i Växjö kommun. Vänsterpartiet i Växjö har under lång tid förespråkat nybyggnation av hyresrätter och planering av områden med blandade upplåtelseformer och lägre hyror, något som vi tror skulle vara integrationsfrämjande.
Människor i behov av asyl och som söker uppehållstillstånd har av naturliga skäl ofta med sig otrygghet, rädsla och ensamhet när de kommer till Sverige. I brist på annan trygghet söker sig många till landsmän, släktingar eller vänner. Det är en naturlig mänsklig reaktion men leder naturligtvis till den trångboddhet som vi alla är eniga om blir en negativ effekt. För att kunna bryta utvecklingen med trångboddhet och boendesegregation måste Växjö kommun erbjuda boendealternativ utanför de i förslaget utpekade områdena. Att endast göra undantag från EBO-lagen kommer inte medföra att det dyker upp boendealternativ för asylsökande i andra områden. Istället är det sannolikt att vi riskerar att få se en ökning av en svartmarknad med köpta adresser och en svart ekonomi likt den som redan är utbredd i storstäderna. Man köper sig då en folkbokföringsadress i en annan stadsdel men väljer likväl att bo i de områden som undantagits.
Utifrån ovanstående tror vi inte att inskränkningar av EBO kommer ge de positiva effekter som förslaget syftar till. Vi är medvetna om att EBO kan medföra problem i vissa delar av kommunen samt att det behövs åtgärder för att minskasegregationen. Dock tror vi att det är en felaktig metod att försöka styra var människor bosätter sig. Rätten till bostad och rätten till privat- och familjeliv är universella och återfinns i internationella konventioner, det innebär att de gäller alla oberoende juridisk status eller medborgarskap. Flera av de remissinstanser som lämnat utlåtande är enligt den lagrådsremiss som ligger till grund för ändringen av EBO kritiska.
”Arbetsförmedlingen, Flens kommun, Länsstyrelsen i Stockholms län, Malmö mot Diskriminering, Nacka kommun, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) och Svenska Röda Korset, avstyrker eller är kritiska mot förslagen. Dessa instanser tar upp bl.a. att det finns en risk för stigmatisering av de områden som omfattas av begränsningen. Det framförs även att barn i familjer kan påverkas negativt om dagersättningen dras in. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges kristna råd, Flyktinggruppernas riksråd (FARR) och UNICEF, anser att förslaget att kommuner ska kunna frångå möjligheten till eget boende under asyltiden är en relativt långtgående restriktion av individens självbestämmanderätt. Svenska kyrkan efterfrågar även en analys av att individer inte alltid själva har ett fritt val vad gäller bostad och bostadsort”
Även vi ser en risk för stigmatisering av de områden som omfattas av begränsningarna. Att ett område utpekas som särskilt utsatt skulle kunna medföra att områdenas attraktionskraft minskar, vilket i sig riskerar att skapa en negativ utveckling. För att underlätta integrationen och möjliggöra en positiv utveckling av de utpekade områdena anser vi att ökade resurser till skola, stadsplanering och en offensiv politik för stärkt välfärd bör prioriteras snarare än åtgärder och begränsningar vilkas effekter är osäkra. Enligt regeringens egna bedömningar förväntas omkring 60 procent av de som i dag bor i eget boende i vad regeringen definierar som områden med socioekonomiska utmaningar att bo kvar där även efter lagändringen. Ett antal förhållanden utöver de socioekonomiska kan spela stor roll i varför olika områden har ett större antal asylsökande.
Exempelvis kommunens tidigare mottagande, placering av asylboende samt förhållandena på bostads- och arbetsmarknaden, vilket ytterligare försvårar möjligheten att säkerställa att begränsningarna faktiskt får några positiva effekter. Vi ifrågasätter även om beslutet är förenligt med barnkonventionen som numera är lag. De sociala problem som är förknippade med de asylsökandes boende så som trångboddhet och oseriösa hyresvärdars utnyttjande av människors utsatthet kommer inte att minska, troligen kommer inneboende hos släkt och vänner i dessa områden öka därför att incitamenten att bo där kan vara större än de ekonomiska, konsekvensen blir då ökad ekonomisk utsatthet. Vidare saknar vi en utförlig och lokal konsekvensanalys som undersöker huruvida beslutet påverkar de utpekade orterna ur både ett positivt och negativt perspektiv, en sådan bör finnas med för att kunna ta ett beslut som är anpassat för just Växjö kommuns lokala förutsättningar.
Sammanfattningsvis finns lösningarna på de problem som regeringen identifierar inom områden som bostadspolitik, välfärdspolitik och omfördelning, snarare än inskränkningar av rätt till bistånd för dem som redan lever på små marginaler.