Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. (Socialtjänstlagen 1 kap 1§)

Det som står ovan är socialtjänstlagens portalparagraf. Den ligger till grund för det arbete som utförs av socionomer med flera. Häromdagen lyssnade jag på författarna och forskarna bakom boken ”Manifest för ett socialt arbete i tiden” (Philip Lalander och Magnus Dahlstedt). Manifestet är framåtsyftande och pekar på ett långsiktigt förebyggande arbete både på samhällsnivå och på individnivå med siktet inställt på att minska människors sociala utsatthet. Målet är att fler människor blir inkluderade i samhället. En självklarhet som bör genomsyra en socialnämnds visioner och uppdrag.

Innan jag lyssnade på författarna till boken var jag på mitt första sammanträde som ledamot i nämnden för Arbete och välfärd, och mellan dessa två tillställningar visade sig en djup ideologisk klyfta. Läs och ta in orden ”Arbete och välfärd” – vad är det som kommer först? Jo – arbete. Arbetslinjen. Ordförande inleder skrivningarna i internbudgeten med tre huvudrubriker – Ordning och reda i ekonomin – Nya steg mot full sysselsättning – Fortsätta pressa tillbaka utanförskapet. Självklart ska vi ha en ekonomi i balans, det är skattemedel som finansierar vår välfärd, och naturligtvis är arbete och egen försörjning det allra bästa. Men vägen dit ser olika ut för olika människor. Många människor befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden av olika skäl och måste mötas och bemötas där de befinner sig. Det innebär att tid för samtal och relationsbyggande måste finnas. Samtalet – relationen är grundbulten i förändringsarbete. Man måste också få misslyckas utan att bestraffas.

Den blågröna majoriteten i Nämnden för Arbete och välfärd med Oliver Rosengren (M) i täten vill förstärka Växjölöftets första åtagande: ”Arbetslinje för alla Växjöbor – först skyldigheter, sedan rättigheter.” Man föreslår revidering av riktlinjer för ekonomiskt bistånd där plikt och skärpta krav är ledord. Kraven på de som deltar i olika typer av aktivering (ex. SFI, vuxenutbildning) ska skärpas – frånvaro ger avräkning på biståndet. En timmes frånvaro och hela dagens ersättning stryks, tre strukna dagar innebär att inget bistånd betalas ut den månaden. Det är hårt uttryckt, det är tekniskt och det är långt ifrån det sociala arbetets kärna.

Jag och Samuel Schelin (V), ersättare i nämnden, har under innevarande mandatperiod tillsammans med den socialdemokratiska gruppen ett stort och viktigt uppdrag att lyfta det sociala arbetet som det beskrivs i portalparagrafen ovanför. Som opposition har vi liten påverkan på beslut som fattas men vi måste ta de tillfällen som erbjuds att poängtera det sociala arbetets grunduppdrag. Vi måste se till att maskorna i det sociala skyddsnätet blir tätare inte glesare.

Elisabet Flennemo
Ledamot i fullmäktige och nämnden för Arbete och välfärd

Uppdaterades: 02 feb 2019